Zweeds/Nederlands forum

Jag har börjat med en Assimilbok (faktiskt har jag börjat med någon online kurs (Björn Engdahl's Swedish course) som jag tycker är ganska bra för en online kurs men min åsikt är att sådant aldrig funkar på riktigt) och jag lånade cd-skivorna på biblioteket tills jag trodde jag fattade uttalet.  Under tiden övade jag mig genom att läsa det här forumet och sedan också försöka att skriva.  Sedan när jag var i Stockholm tog jag KTHs spåkkurser där jag fick börja på nivå 3 och sedan tog jag också nivå 4.  Dessutom kunde jag förstås öva hela tiden genom att tala svenska med svenskarna.
En av slutsatserna är att det inte räcker med en Assimil för uttalet.  Det skulle nog räcka för ett språk som spanska som inte har många konstiga ljud och som många vet hur det låter, men inte för svenska. Så när jag började med språkkurserna kunde jag läsa och skriva bättre än de andra (som inte hade fördelen att vara nederländskspråkiga) men jag hade svårt att tala och ännu svårare att förstå.  Men kurserna löste det ganska snart.

Jag håller med att för att lära ett språk är det viktigare att börja tala det ganska snart än att lära sig alla detaljerna om grammatiken.  På 1.5 år lärde jag mig t.ex. svenska ungefär lika bra som jag talar franska, och det lärde jag mig på skolan i 8 år (det är inte helt jämförbart för franska är ett mycket svårare språk och liknar mindre nederländska och sedan var det det första språk jag lärde mig) och då var det alltid grammatikövningar osv.

Men innan man kan börja tala behöver man i min åskit (säger man så där?) åtminstone lite grammatik.  Det gör jag i alla fall.  Jag skulle inte våga tala svenska om jag inte visste skillnaden mellan "tala" och "talar" (På franska blir det lite flera former då ).  Jag har också märkt att jag förstår mer tyska än jag trodde men jag törs inte tala det för jag känner inte böjningarna.  Det finns folk som gör det men inte jag.
Dessutom finns det då risken att man aldrig lär sig grammatiken eftersom folk också förstår när man säger fel, och ändamålet ska ju vara att tala korrekt, tycker jag.  Därför tyckte jag det var jättebra att i nivå-4-kursen lärde man oss lite mer grammatik och annan teori.  Utan det skulle jag t.ex. aldrig ha fattat tidsprepositionerna (dem fattar jag fortfarande inte helt men bättre ändå) och betoningsreglerna.  Men det är inte det viktigaste när man börjar.

Så jag behöver lite grammatik för att börja, och jag vill få resten efteråt också.  Men det är kanske därför att jag tittar på allt detta på lite matematiskt sätt och jag har inte så svårt att memorisera böjningstabeller.  Jag tror det finns folk som har svårare med grammatik och har mindre problem att börja tala utan att känna mycket grammatik.

Jag tror att, om jag skulle vilja lära mig tyska nu så skulle jag börja med att lära mig böjningarna och skaffa mig lite ordförråd, och sedan tala tyska med mina tyska Erasmus-vänner.  Men jag vet inte om det är en bra idé för jag kommer kanske blanda ihop med svenskan...

Laatst bewerkt door pieter (2007-06-25 18:36:17)

det GÖR inget att ditt inlägg blev längre än det första!

Intressant att höra hur det funkat för dej.
För mej var det med tyskan precis tvärtom, att först när jag tordes släppa kravet på att göra allt rätt med böjningarna tordes jag prata. Och till min förvåning upptäckte jag att det inte alls tog lång tid innan jag utvecklade en känsla för vilka böjningar jag skulle använda. Grammatiken kom verkligen av sig själv.
Däremot behöver jag grammatik när jag kommer upp på avancerad nivå i ett språk - för att kunna skriva komplicerade texter, framförallt.

Sedan kan man ha synpunkter på olika språks svårighetsgrad, jag har hört lingvister säga att alla språk faktiskt är lika svåra. Dvs alla språk är lika komplexa, men självklart är det svårare för en nederländare att lära sig ett tonalt språk, som japanska än det är att lära sig frisiska, som ju ligger väldigt nära det egna språket.

Fast, lustigt nog, ska det vara väldigt svårt att lära sig ett sådant språk som ligger mycket nära ens egen modersmål, eftersom man tidigt gör sig förstådd och kan fuska sig fram. Det finns t ex mycket få norskar eller danskar som lärt sig svenska ordentligt, även om de bott i Sverige i många, många år.

Och javisst - det finns säkert en STOR risk att du blandar ihop tyska och svenska nu Jag har haft grymma problem med att kombinera nederländskan med engelska och tyska. Det ordnade sig rätt fort med engelskan, men tyskan blir lite "besudlad" av nederländskan.. Och franska finns det ingen chans längre att jag kan prata utan att blanda i spanska. Fast det verkar faktiskt som om det går att träna upp förmågan att bolla med språken - det är väl bara att tuta och köra.

Jag har lärt mig Svenska helt naturligt och utan kurser. Jag har nästan aldrig försökt att lära mig grammatik och började för fem år sen med att läsa böcker (barnböcker med Nederländskt översättning i början och senare svenska deckare utan översättning). Jag har också tittat på Svenska filmer (med Svensk text för hörselskadade) och jag har försökt tala mycket Svenska.
Även om jag inte aktivt försöker lära mig grammatiken försöker jag att tala felfritt och hör jag när jag säger nånting fel. Och på det sättet lär jag mig grammatiken ändå.
För ett år sen började jag skriva på Svenska. Jag talade då flyttande (men inte felfritt) Svenska. I början var det väldigt svårt att skriva på Svenska och var jag osäker, men efter några brev blev det mer naturligt att skriva på Svenska.
Nu jobbar jag i Sverige och pratar och skriver Svenska hela dagen. Och det går bättre än jag hade förväntad mig.

Tyska har jag lärt mig i Skolan (i fyra år) och jag var duktig på att prata, och läsa Tyska, men jag tyckte inte om grammatiken, och ansträngde mig därför inte att lära mig det. Senare har jag varit mycket i Tyskland och lärde jag mig språket flyttande. Jag fick också en känsla för alla böjningar.

Efter att jag lärde mig Svenska, har min Tyska försämrad dramatisk. Jag kan läsa och förstå Tyska utan problem, men när jag försöker prata Tyska, blandar jag ihop det med Svenska.

*kliar sig i huvudet*
tror att japanska var ett av de tonala språken...men kinesiska finns ju inte ens...? Vi är nog inga riktigt proffsiga språknördar du och jag....

mandarin och kantonesiska och japanska och något till språk skulle vara heltonalt...och thai, svenska och norska halvtonala....eller hur var det nu?

Leuk!

Men även där står kinesiskan som ett språk, vilket ju inte i egentlig mening är korrekt - eller? Det är lika "korrekt" som att tala om t ex skandinaviska eller germanska, toch?