hej,
I lördags har jag köpt mig "Van Dale Praktijkwoordenboek" Svenska-Nederländska och Nederländska-Svenska, men det finns nånting som jag inte förstår...
Om man slår upp ett verb, finns det ingen indikation på vilken grupp verbet tillhör. Jag tar två enkla exempel:
Van Dale: öppna [tr.; ~de; ~t] --> openen
Ordbok.nl: öppna, öppnar, öppnade, öppnat --> openen
Van Dale: stänga [(i)tr.; ~de; ~t] --> sluiten
Ordbok.nl: stänga, stänger, stängde, stängt --> sluiten
Hur bör man veta om stammen slutar på 'a' eller inte, med informationen från Van Dale hade formen i presens även kunnat vara "öppner" och "stängar"...
Det verkar som att det bara finns en lista av oregelbundna verb bak i boken, samt med några exempel av regelbundna verb...
Förbiser jag nåt eller förstår jag nåt inte? Jag har verkligen ingen idé...
Tack för hjälpen!
Offline
En liten anmärkning till:
tr. eller (i)tr. betyder transitiv eller intransitiv och anger om ett verb kan ha ett (eller flera) objekt eller inte.
Jag tror att det är lite konstigt att öppna är ett transitivt verb och stänga är ett intransitivt verb...det betyder att man kan öppna en dörr, fast man inte kan stänga den
Offline
Min flickvän har sagt mig att starka verb (nästan) alltid har -er i presens, mer vet jag inte:(
Typiskt Vandale att skippa viktig information i ordböcker met ett specifikt syfte. (Jag blir alltid lika irriterad när jag slår upp ett ord i min svensk-nederländska ordlista och genus av ord inte anges )
Offline
lieven schreef:
En liten anmärkning till:
tr. eller (i)tr. betyder transitiv eller intransitiv och anger om ett verb kan ha ett (eller flera) objekt eller inte.
Jag tror att det är lite konstigt att öppna är ett transitivt verb och stänga är ett intransitivt verb...det betyder att man kan öppna en dörr, fast man inte kan stänga den
Hej lieven,
jag tror faktiskt att både den gamla utgåvan ( den från 1996 som gick under namnet "Handwoordenboek") och den nya, reviderade ordboken följer ett system med tre beteckningar, dvs tr. för transitiva verb, itr. för intransitiva verb och (i)tr. för verb som kan användas såväl transitivt som intransitivt. Dit hör bl.a. stänga ( "butiken stänger" t.ex.) även om den transitiva användningen är mycket vanligare.
Men i övrigt håller jag med dig om att den nya ordboken är kryptisk.
Jag har visserligen bara snabbt bläddrat igenom den men fattar inte heller hur man har tänkt sig att en läsare som inte har svenska som modersmål skall veta vilken konjugation som gäller. Det tröstar ju inte dig, som sitter där med en nyinköpt bok - men i den gamla versionen ( som åtminstone finns att köpa på antikvariat) är varje verb försett med information om vilket böjningsmönster som gäller bland de exempel som anges i slutet av boken.
Plötsligt fattar man ju varför den nya ordboken känns så lätt och kompakt jämfört med den gamla tegelstensutgåvan...
Offline
hej Stella,
tack, jag hade inte uppmärksammat att parenteser, omkring bokstaven i, gör en skillnad. Mitt fel.
Jag tycker det är synd att Van Dale föredrar tillverka en kompakt ordbok över en användbar.
Men kanske har jag "upptäckt" något, nu att jag har bläddrat "en hel del" i boken:
Det verkar som det följande tecknet används att ange om ett verb slutar på -er i presens (om sin stam slutar på a eller inte): |
(Betydelsen av alla tecken förklaras fram i boken, förutom........ | Alltså texten som följer, är bara vad jag tror... Jag hoppas det finns någon som kan bekräfta om jag har rätt eller fel)
Till exempel:
öppna [tr.; ~de; ~t]
stäng|a [(i)tr.; -de; -t]
Jag har slagit upp flera exempel och det verkar stämma i de flesta fall... Några exempel till, som "bevis"
att åka åk|a [(i)tr.; -te; -t]
att behöva behöv|a [tr.; -de; -t]
att följa följ|a [itr.; -de; -t]
att hänga häng|a [itr.; -de; -t]
att känna kän|na [(i)tr.; -de; -t]
att köpa köp|a [tr.; -te; -t]
att läsa läs|a [(i)tr.; -te; -t]
att räcka räck|a [itr.; -te; -t]
att trycka tryck|a [(i)tr.; -te; -t]
Jag såg ändå att verbet att betala skrivs på följande sätt: be|tala [(i)tr.; -talade, -talte; -talat, -talt]
Presens är förstås betalar, alltså det är normalt att man inte skriver betal|a, men jag förstår inte varför det finns ett | mellan bokstäverna e och t...
Oregelbundna verb innehåller aldrig ett |, även om de slutar på er i presens (att komma skrivs komma [itr.; kom; kommit] t.e., man hade även kunna skriva kom|ma [itr.; kom; kommit]).
Därför bör man slå upp formen i presens i listan med oregelbundna verb bak i boken...(varje gång nämner man formen i preteritum och supinum, varför inte i presens med...? )
Stämmer mitt resonemang eller har jag helt fel? Jag hade föredragit en klar bok som vägade tyngre iaf ...
"Vänner" av Van Dale kan titta här kanske: http://www.schandale.com
hälsningar
Offline
Hej lieven,
nu är det min tur att tänka högt ( och jag är inte alls säker på att jag resonerar rätt här ,jag hoppas att någon klokare kompletterar ) men jag tror att du har rätt i iakttagelsen att | fungerar som en viktig vägledning för böjningen i de tre första konjugationerna.
Och vad man då förmodas veta om presensformerna är att de i första konjugationen alltid får presenssuffixet -r, i andra i regel -er ( det finns vissa undantag, dvs verb som inte får något presenssuffix alls, typ hyra > hyr, röra > rör men i Van Dale ingår väl de här verben i förteckningen över verb med vacklande eller stark böjning?) och slutligen då - r i den tredje konjugationen, dit de enmorfemiga verben typ bo>bor hör.
Här är ju logiken jämförbar med den nederländsk-svenska ordbokens, där förutsätts man också känna till grundprinciperna för verbens böjningsmönster, konsonantväxlingar o.s.v.
Varför betala anges som be|tala är jag inte riktigt säker på men det kan eventuellt bero på att både betala och tala faktiskt i preteritum och supinum fortfarande har dubbla former. De kan böjas helt i enlighet med första konjugationen, (be)tala - (be)talar - (be)talade - (be)talat men som du ser i din ordbok anges också formerna (be)talte och (be)talt,
dvs böjningsformer typiska för andra konjugationen. Specillt preteritumformen är ålderdomlig men används fortfarande i vissa uttryck ( det gäller också verbet "mena" och ett par andra - däremot inte verb som "baktala" eller "förtala", de följer helt första konjugationen).
Och "komma" slutligen, hmmm...De flesta starka verb får ju faktiskt presensändelsen -er men nu tror jag att | egentligen är tänkt att indikera var preteritum- och supinumsuffixen fogas till de regelbundna verben - och kruxet med "komma" är ju att det uttryckligen inte har regelbunden böjning.
Sorry, lieven, eventuellt blev det bara mera förvirrat nu ...? Verbix online kan kanske ge bättre vägledning...
Hälsningar
Offline
hej Stella,
nej din utläggning var inte alls förvirrande, det verkar som din mening överensstämmer med min
dvs att tecknet | anger var man bör lägga till ändelsen för preteritum och supinum (men bara för verb med regelbunden deklination)
(betala verkar som ett speciellt fall, jag har bara använt former betalade/betalat än så länge)
Tack så mycket för att dela dina intressanta åsikter högt med mig/oss iaf och god natt
Offline