När använder man "de" eller "dom", skriftlig och muntlig?
Även när skrivits "de" säger man ofta "dom"?! =\
Det verkar som om "dom" används mer och mer. Är "de" gammaldags, eller har det något att göra med dialekter eller personlig preferens?
Tack på förhand!
hälsningar Arno
Offline
Man skriver alltid 'de' och 'dem' i skriftspråk.
Man säger 'dom' [dåmm] i de flesta dialekterna. I Norrland uttalas det som det skrivs, tror jag.
När man skriver talspråk blir det ibland också 'dom', till exempel i textning på tv eller när huvudpersonen i en roman säger något. Det är ungefär likandant för någon/nån och något/nåt.
Offline
Dem, mig, dig, sig är alla ord som man idag accepterar att även skriva som dom,mej,dej och sej.
Det är alltså inte bara talspråk.
Offline
Det beror väl på i vilka sammanhang man skriver. Som skönlitterär författare kan man välja att skriva dom, mej osv, men i mitt jobb på en myndighet är det dem, mig osv som gäller.
Svenska språknämnden rekommenderar de och dem: http://www.spraknamnden.se/sprakladan/S … ekttyp=lan
Offline
Här har jag några referenser till:
De och dem (kotus.fi): "normalformen i t.ex. tidningstext och annan sakprosa är utan vidare de, i Sverige lika väl som i Finland." ... I informell och ledig skrift har dom gjort entré, främst som objektsform. Bland annat Sportbladet, Aftonbladets sportbilaga, skriver dom.
susning.nu: Svenska Akademien godkänner inte stavning med dom utan rekommenderar användandet av framförallt de men även dem. (...) Svenska Akademien godkänner inte stavning med dom utan rekommenderar användandet av framförallt de men även dem.
Svenska macpressen: Dom är naturligtvis talspråk och hör inte hemma i skriven text, annat än vid direkt anföring, när man vill ge en replik talspråksfärg.
regeringen.se (inte officiellt): Men dom då? Glöm det. En dom-kampanj drevs hårt under 60- och 70-talen, men fick aldrig tillräcklig medvind för att leda till en dom-reform.
Så många svenskar, så många åsikter...
Offline
Detta är en sak som många svenskar har problem med i skriftspråk. Men en liten hjälp kan vara:
"De" är subjekt och "Dem" är objekt men: i meningar som "Jag tittar på de två döda barnen" så ser vi att det står "de" i stället för "dem" eftersom det igentliga objektet blir "barnen" och allt annat är beskrivningar. Däremot, mening "Han tittar på dem" så är "dem" det riktiga objektet. Kan tyckas flummigt.
I talspråk så uttalas det nästan alltid dom.
ps. ber om ursäkt för min exempelmening men den kommer från ett riktigt fall där en svenskalärare har rättat dem till de.
Offline
Som jag sa så är det accepterat att skriva dom, mej, dej och sej.
Personligen så har jag svårt att skriva så, och ska man skriva mer formella brev så ska man absolut använda sig av de/dem, mig, dig och sig.
Offline
Dom, kan jag tänka mig att skriva, men gud förbjude mej, dej och sej. Vi alla har kanske olika erfarenheter men jag anser att t.ex sej ser helt knasigt ut.
Offline
I exemplet "de två döda barnen" kan man se "de" som en artikel (på nederländska blir det "de twee dode kinderen"), och artiklar böjs inte.
När man säger "Han tittar på dem" så är "dem" ett personligt pronomen, just som "han", och dessa böjs väl. På nederländska blir det "Hij kijkt naar hen."
Kanske är det här den endaste saken i svenskan som är lättare för nederländskspråkiga personer?
Pieter
Offline
hahaha, jag håller med dig Dante. Det ser helknasigt ut.
Jag har själv väldigt svårt att skriva dom, mej, dej och sej.
Men tyvärr ser jag det mer och mer nu.
Offline
pieter schreef:
På nederländska blir det "Hij kijkt naar hen."
Kanske är det här den endaste saken i svenskan som är lättare för nederländskspråkiga personer?
Lättare på nederländska? Vi har "hen" och "hun" som både kan vara objektsform, men som är lite olika ändå:
Hij heeft hen geslagen.
Hij heeft hun een boek gegeven.
Hij heeft een boek aan hen gegeven.
Jag kan aldrig komma ihåg vilken nu är vilken, men den webbsida jag har plockat dem ifrån säger att det är löjligt ändå. Ha!
Offline
men det är ju lätt...
för alla som är intresserade en liten översikt:
- subjekt (nominativ):
zij (zij zijn daar) - kan användas som extra betoning i st a "ze"
[eller]
ze (ze zijn er)
- objekt (ackusativ):
hen (ik zie hen) - inte om man talar om saker
[eller]
ze (ik zie ze)
- indirekt objekt (dativ):
hun (ik geef hun een fiets)
[eller]
ze (ik geef ze een fiets)
[eller]
pronomen + hen (ik geef aan hen een fiets)
- efter en pronomen alltid:
hen (ik geef een fiets aan hen)
- possessivpronomen (genitiv):
hun (hun fiets)
det här är en intressant websida: http://taaladvies.net
Offline
För dem som inte läst uppsatsen av Ernie Ramaker: han skriver:
"Het belangrijkste is dat we ophouden met het systeem-Van Heule te onderwijzen. Het schept verwarring, omdat het een heel naamvalsstelsel veronderstelt dat het Nederlands niet heeft, en in de praktijk houdt vrijwel niemand zich eraan."
Och jag håller fullständigt med honom.
Laatst bewerkt door hankwang (2006-06-11 10:57:30)
Offline
Det är en ganska god idé att avskaffa "hun" som dativ, så "hun" är bara ett possessivpronomen. Det skulle vara lättare och konsekvent med de andra personliga pronomina (som: hij-hem-hem / wij-ons-ons / zij-hen-hen)
Offline
Det är visserligen inte lätt. Men vad jag ville säga är att skillnaden mellan de och dem på svenska är kanske lättare för nederländskspråkiga människor för på nederländska "de" och "zij/ze/hen/hun" är ganskt olika ord.
Offline